thesdev

I mandatperiodens sista budget ägnar sig regeringen åt valfläsk, som ingen behöver betala i dag. Väljarna måste fråga sig vad som händer i morgon.

Det bästa som kan sägas om Tidöpartierna är att de håller kursen. I sin första budget lade de så mycket som en tredjedel av reformutrymmet på fossila subventioner, som drivmedelsskattesänkningar. Och på den vägen har de fortsatt sedan dess.

Det gäller även när det är dags för final.

I mandatperiodens sista budget, som presenterades på måndagen, avsätts 1,6 miljarder kronor för att sänka skatten på bensin och diesel från 1 maj till 30 september – exakt under valrörelsen. Ytterligare 2,4 miljarder går till elstöd (förutom den miljard som viktes redan i höstas), tänkta att betalas ut till hushållen inför sommarsemestern. Och sedan ett par veckor tillbaka är matmomsen halverad, vilket kostar 37 miljarder för 2026 och 2027.

Eftersom elersättningen baseras på åtgången under januari och februari är vårbudgetens vinnare villaägare med hög elförbrukning som kör mycket bil. Alltså personer som ofta har bättre ekonomi än hyresgäster med månadskort i kollektivtrafiken.

Det är inte direkt någon lysande final.

Vidare är det den välmående gruppen som gynnas mest av den sänkta momsen, eftersom höginkomsttagare i snitt lägger mer pengar på mat än låginkomsttagare. Och om regeringen får godkänt av EU för ytterligare drivmedelsskattesänkningar kommer klyftan att öka ännu mer.

Snedfördelningen mellan olika inkomstskikt är dock inte det enda problemet med Tidöpartiernas sista budget. Det är minst lika illa att regeringen i sin iver att valfläska lånar pengar till skattesänkningar, vilket den återkommande har kritiserats för. Därutöver gör den det billigare att tanka när Sverige inte är i närheten av att nå klimatmålen, samtidigt som situationen i Mellanöstern innebär att det kan bli nödvändigt med drivmedelsransonering.

Precis som bland annat ekonomen Klas Eklund påpekar är riktade subventioner en dålig prioritering (Agenda 12/4). Det hade varit bättre att ge direkta ekonomiska stöd till låginkomsttagare eller barnfamiljer – exempelvis genom att höja barnbidraget – och låta människor själva bestämma hur de ska använda pengarna. Eller för all del att sänka skatten på arbete.

Nu tvingas alla i stället stå ut med finansminister Elisabeth Svantessons (M) pekpinnar, som främjar den bilkörande oxfilégrillaren framför den falukorvsstekande bussresenären. Lägg till att pengarna som lånas till konsumtion i dag kommer att behöva betalas tillbaka i morgon.

Det är inte direkt någon lysande final.

Här https://howtheyvote.eu/votes/189270 kan man se hur man röstade i torsdags. Det går även att filtrera efter land.

Det här är hur det står till för svenska ledamöter: V: emot S: för MP: för C: för L: emot M: emot KD: emot SD: emot

Det gör mig förvånad.

V, S och SD har röstat i linje med vad jag förväntade mig.

MP har haft en skakig historia kring Chat Control. De säger att de är emot det men har röstat för det förut. Så man skriva det till att de ljuger för väljare om detta.

C har varit mycket starkare emot Chat Control och har haft det som ett tema i sin valkampanj förut.

Och på andra sidan regeringspartier har varit för Chat Control men nu röstar emot det.

Kan någon förklara varför röstade svenska ledamöter på så sätt?

Ju längre till höger en man befinner sig på vänster-höger-skalan, desto mer vill han ha barn. För kvinnor har politisk orientering ingen betydelse.

Frågan om sannolikhet att vilja skaffa barn lyder "Givet din nuvarande situation, vill du ha (fler) barn?" Procentbasen utgörs av de under 50 år som besvarat frågan.

Källa: SOM-institutet

Från DN: https://etidning.dn.se/shared/article/mans-drivkraft-att-bli-pappa-ar-ideologisk/6y3QPIoA

For the programmes out there: A core team member of Node.js is collecting signatures ahead of a core team vote on policy for AI contributions. This is in the wake of a 18k lines PR created by another core team member with Claude. You can add your signature by opening a PR on the linked repository.

Många politiker låter känslorna styra migrationspolitiken. Och under det senaste decenniet har deras hjärtan bultat för att ”volymerna” ska minska markant. Både genom att färre kommer hit och att fler sparkas ut – och det spelar i princip ingen roll hur vägen dit ser ut. Det viktiga är att ”hålla packet borta”, som vice statsminister Ebba Busch (KD) uttryckte sig i början av månaden.

Det är en ovanligt tydlig illustration av den retorik som Tidöpartierna använder för att legitimera det allt stramare migrationspolitiska regelverket, där invandrare kopplas ihop med negativa saker som kriminalitet, bidragsberoende och unkna värderingar.

”Kruxet” är att det inte är så mångas vardag ser ut. Många som nu utvisas till följd av åtstramningarna är laglydiga personer som arbetar eller studerar och är en integrerad del av lokalsamhället. Det är anställda inom vård och omsorg, deras barn och 18-åriga gymnasieelever som inte längre räknas in i kärnfamiljen. Det vill säga uppskattade medarbetare, vänner och klasskamrater.

Därför är det inte konstigt att såväl väljare i bland annat Nyköping och Stockholm, som lokalpolitiker, har höjt sina röster i protest. Bland kommunerna anser över 80 procent att flyktingmottagande bidrar positivt till kommunens utveckling, medan bara 2 procent menar att det är negativt. Stödet för att skicka ut hederliga grannar som gör rätt för sig – oavsett hårfärg eller religiös tillhörighet – är således oerhört lågt.

Det visar att beslutsfattarna på riksplanet, med Tidölaget och Socialdemokraterna i spetsen, har missbedömt opinionen. Sannolikt för att majoriteten som tidigare svarat ”ja” på frågan om Sverige bör ha en stram migrationspolitik inte tänkte att sonens flickvän eller den duktiga kollegan, som redan var här, skulle drabbas retroaktivt.

En annan sak som de senaste veckorna visar är att protester lönar sig. Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet vill ändra lagen för att hindra tonårsutvisningarna. Nyligen svängde S motvilligt i frågan. Och regeringen bereder ett förslag, som gärna får påskyndas.

Frågan är alltså om det är nu pendeln svänger? Har vi äntligen nått botten för svensk migrationspolitik?

Oavsett vilket tydliggör åtgärdsförslagen varför det är lönt att fortsätta kämpa för att vänner och arbetskamrater ska få stanna. Genom protester och personliga berättelser skapas nya känslor i migrationspolitiken.

Ihr akzeptiert auch Artikel in anderen Sprachen, oder?

Trump has said he will not be imposing tariffs that were scheduled to go into effect on 1 February.

In a post on Truth Social he said, based upon a "very productive meeting" with the Secretary General of Nato Mark Rutte they "have formed the framework of a future deal with respect to Greenland".

He said: "This solution, if consummated, will be a great one for the United States of America, and all Nato Nations.

"Based upon this understanding, I will not be imposing the Tariffs that were scheduled to go into effect on February 1st. Additional discussions are being held concerning The Golden Dome as it pertains to Greenland.

"Further information will be made available as discussions progress. Vice President JD Vance, Secretary of State Marco Rubio, Special Envoy Steve Witkoff, and various others, as needed, will be responsible for the negotiations — They will report directly to me. Thank you for your attention to this matter!"

https://mastodon.social/@heyokyay/115928788948194888

Jag vaknar med Donald Trump, jag somnar med honom.

Han är den förste jag tänker på på morgonen, när jag famlar fram telefonen för att se vad han sagt eller gjort under natten, och han är min sista tanke på kvällen när jag skadekontrollerar nyhetsfeederna innan jag släcker lampan. Han ligger som en tung filt över allt.

På sätt och vis är det en outhärdlig tid, att vara fast i hans världsbild, att leva i ett land och en världsdel som också hela tiden bekräftar den, där folket sitter tyst och de stora ledarna gjort en sport av att lisma för den stora härskaren. Denna feghet, rädsla, undfallenhet. Vi har sett våra ledare åka till Vita huset med fåniga flin och bli förnedrade. Vi har sett Trumps vilda attacker på Europa, hans vicepresidents öppna hat mot oss – och ändå håller vi tyst. Ingen säger ett knyst, av rädsla för att uppröra honom ännu mer.

Man vill bara ut.

Det var därför inspirerande att se Mark Carney, premiärminister i Kanada, ett land som trakasserats hårt av USA under Trump, både med hot om något slags övertagande och med höga tullar. Det fanns ingen skräck i hans röst när han under en resa till Peking berättade att landet nu väljer en annan väg. Ett nytt handelsavtal med Kina var påskrivet och Carney konstaterade att Kina är en mer förutsägbar och pålitlig handelspartner än USA.

Jag blev lycklig när jag såg honom, han visade en väg för oss andra som står kvar i skräcken, det går att stå upp och stå emot. Han visade en luftficka för oss alla, det fanns syre där! Kanadas väg blir inte lätt, och kanske är den farlig, men de befinner sig i alla fall inte i den mannens grepp längre. Tänk om ledare i Europa kunde förstå att vi kan göra samma sak.

Trumps senaste utspel – hans helt gränslösa uttalande om att han ska lägga tullar på Sverige och andra länder som stöttar Grönland och Danmark och inte ta bort dem förrän han fått fullt ägande av Grönland – är förstås lika outhärdligt att följa som allt annat han gör. Men kanske innebär det ändå en vändpunkt? Är det nu något annat äntligen kan ske? Inte de vanliga värdelösa uttalandena som joxas ihop för att röra upp minsta mängd damm. Kanske kan vi äntligen meddela att vår gräns är nådd.

Små, små tecken, eller är det bara jag som drömmer? Den annars hysteriskt fege Ulf Kristersson sade något i helgen som påminde om kurage. ”Vi låter oss inte utpressas”, skrev han på X. ”Bara Danmark och Grönland bestämmer i frågor som rör Danmark och Grönland. Jag kommer alltid stå upp för mitt land, och för våra allierade grannar.”

Jag hörde liknande saker från Frankrike, Norge och Storbritannien. Den danska regeringen visar mod och folket demonstrerar. En sprittande känsla i kroppen. Är dagen kommen då vi står upp, säger ifrån? Är det äntligen nu vi får tillbaka vår självrespekt och värdighet.

Tänk om också representanter för våra länder kunde meddela att vi river EU:s handelsavtal med USA, vi förhandlar inte med någon som försöker utpressa oss. Samtidigt svarar vi på USA:s tullar med motsvarande tullar. Om de höjer sina så höjer vi våra lika mycket.

Något sådant skulle kanske skada oss enormt. Men vi skulle åtminstone vara fria.